Byggnadshistoria
Kök i innerstads-Stockholm kring sekelskiftet
Bakom stadsvåningens salonger fanns en egen arbetsvärld. Följ med in i köket, serveringsrummet och de mest påkostade hushållen omkring 1890–1915 – och se hur färgerna, materialen och funktionerna kan leva vidare i dag.
11 min läsning
Ett rum bakom representationen
I en välbärgad innerstadsvåning låg salong, herrum och matsal mot gatan, medan kök, skafferi, serveringsrum och jungfrukammare samlades mot gården. Köksingången och en separat trappa lät ved, varor och personal röra sig utan att passera familjens entré. Köket var alltså inte hemmets sociala mittpunkt på dagens sätt, utan en arbetsplats där måltider förbereddes av kokerska och tjänstefolk.
Tre miljöer
Från arbetskök till palatskök
01
Det rymliga arbetsköket
I den stora stadsvåningen låg köket vanligen mot gården, avskilt från salongerna mot gatan. Här arbetade kokerskan vid vedspisen, ofta med hjälp av en husa eller köksa. Ett rejält arbetsbord stod fritt i rummet, medan kärl och porslin förvarades på öppna hyllor, i skafferiet och i fristående skåp. Ljuset kunde vara begränsat, men ytorna hölls ljusa och praktiska.
02
Serveringsrummet mellan kök och matsal
Mellan köket och matsalen fanns ofta ett serveringsrum. Det fungerade som en ljud- och doftsluss, men också som arbetsplats för uppläggning och förvaring av familjens porslin, glas och silver. Platsbyggda skåp, glasade luckor, många grunda lådor och en bänk av trä eller marmor gav rummet dess karaktär.
03
Palatsköket – ett ovanligt undantag
De allra rikaste hushållen kunde ha kök av nästan professionell skala. Hallwylska palatsets kök var ovanligt modernt med kaklade ytor, elektriskt ljus och rinnande varmt vatten redan på 1890-talet. Det är ett fascinerande ideal, men inte representativt ens för de flesta välbärgade hem. Se det som ett extremfall av hygien, brandsäkerhet och den nya tidens teknik.
Färger som hör hemma i arbetsrummet
Sekelskiftesköket var i regel ljusare och enklare än våningens finrum. Välj brutna kulörer med en aning svärta eller jordighet i stället för rent vitt och klara moderna färger. Provmåla alltid mot rummets dagsljus.
Ljust grågrönt
Vackert på pärlspont, skåp och dörrar. Kombinera med varmvit vägg.
Varmt grått
En lugn bas för snickerier som passar zink, järn och ljust trä.
Bruten gräddvit
För puts, kakel och tak – hellre mjuk än kritvit.
Engelskt rött eller ockra
Använd sparsamt på en möbel, hyllkant eller textil.
Materialen som gör skillnaden
Golv: skurgolv av furu, målat brädgolv eller sten i mer påkostade och utsatta miljöer. En smal trasmatta mjukar upp utan att dölja golvet.
Väggar: pärlspont eller annan målad träpanel på arbetsutsatta partier och puts eller enkel tapet ovanför. Helkaklade rum hörde till undantagen.
Arbetsytor: skurat massivt trä, zink vid diskplatsen och marmor där bakning eller servering krävde en sval, tålig yta.
Beslag: skålhandtag, vred och gångjärn i obehandlad eller åldrad mässing, järn eller förnicklad metall.
Så återskapar du känslan
- Utgå från planlösningen och rädda originalgolv, skafferi, murstock, dörrar och listverk innan du väljer nya ytskikt.
- Låt platsbyggda underskåp, ett fristående arbetsbord och ett högskåp ersätta en obruten vägg av moderna skåpstommar.
- Göm kyl, diskmaskin och fläkt bakom återhållsamma fronter, men bygg aldrig in dem så att ventilation eller service hindras.
- Välj återbrukade beslag, diskho, hyllor och skåp där de fungerar – och kombinera med säkra, nya installationer för el, vatten och ventilation.
- Använd linoljefärg eller annan traditionellt lämplig färg på trä efter rätt underarbete och tillverkarens anvisningar.
- Undvik att överdekorera. Ett trovärdigt materialmöte mellan trä, zink, järn och varmbruten färg gör mer än många nytillverkade stilelement.
Källor och vidare läsning
Artikeln bygger på museimiljöer och byggnadshistoriska sammanställningar. Uppgifter om Hallwylska palatset ska läsas som ett dokumenterat lyxundantag, inte som standard för alla välbärgade hushåll.